Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnam, att det var ett vedträ, såg mig om och upptäckte
i ett hörn af förstugan två små illparigt grinande figurer,
som gjorde sig färdiga att ånyo bombardera de fredliga
gästerna. Jag hotade dem med vedträdet och hade en
obe-skriflig lust att låta de små vildarna göra närmare
bekantskap därmed. Men björn, som ren var inne i tamburen,
ropade mig, och jag måste gå in, skyndande mig undan något,
Gud vet hvad, som med stort buller kom mig i hälarna.
Jag var förtretad, men måste ändå skratta. Björn blef ond
när han hörde hvad som händt mig, öppnade åter dörren
till förstugan, knöt handen åt adamiterna och lofvade dem
— ”klystir”, tror jag, om de ej lämnade folk i ro. Efter
att ha hämtat oss, björn brummat och jag skrattat ut, gingo vi
in i rummen och träffade i ett hyggligt förmak två personer
af det utseende, som gärna medföljer en viss rang och en
viss förmögenhet. Jag ville kalla detta utseende reputerligt.
Det var majoren och majorskan. Majoren, en äldre och ännu
vacker karl, hade ett godt och artigt väsen. Majorskan var
en ganska tjock fru, ännu ung, ej vacker, men hvars
utseende hade något särdeles öppet och rätt fram. Björn
presenterade ”min hustru”, och ”min hustru” blef nästan lika
vänskapligt emottagen som min björn. Herrarna gingo af
och an på golfvet och språkade. Majorskan och jag skulle
göra bekantskap i soffan. Hon såg på mig, jag såg på henne.
Hennes ansikte föreföll mig bekant, hennes röst ännu mer;
den isynnerhet — som hade en finsk brytning — lät mig
erfara ett så besynnerligt intryck; jag kunde ej ta mina ögon
från henne; jag såg på hennes hals ett litet ärr, och —
plötsligen rann upp inom mig en hel episod af mitt förflutna lif;
jag lefde åter om — hvad du måste lefva om med mig, om
du skall förstå hvad som sedan följde.
Följ mig först på mina idrotter i gymnastikens salar,
följ mig till en tid, då jag var mycket ung ännu, då blodet
icke rann så lugnt som nu (ehuru björn påstår, att det utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
