Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid din synål!” Detta stack Brita Kajsa, som rodnade, under
det mitt parti stämde upp ett skallande skratt.
En stund därefter satt jag i stegen och betraktade från
min höjd den under mig vimlande mängden, då jag plötsligt
kände min ena fot fattad af en stark hand, och jag såg min
långa fiende, som hade räckt upp sin arm och höll mig fast,
i det hon ropade hånfullt: ”Holla däruppe! Hjälp dig nu
som Orestes, eller sitt kvar på pinn och kuttra för oss som
en orre.” Hvad Orestes skulle ha gjort i min belägenhet,
vet jag ej, men min vrede, mina rop och åthäfvor påminde
troligen mera om en fågel, som fastnat i snaran, än om en
fången hjälte, ty ett obeskrifligt skratt höjde sig omkring
mig och bragte mig i fullkomligt raseri. Med hög röst ropade
jag Pylades till min hjälp. Pylades såg ut som en pultron,
gjorde några föreställningar till min fiende, men utan all kraft.
”Jag manar ut dig, jag begär satisfaktion!” skrek jag till
Darius, som blott skrattade och sade: ”Bravo, Orre, bravo!
Se! just så höll tsar Peter den store Karl XII fast i Bender.”
Jag var på vägen att göra en förtviflad gärning, då en af
lärarinnorna kom, gjorde ett hastigt slut på detta uppträde
och befriade mig. Men jag var invärtes full af kokande
bitterhet. Jag gick till Pylades och sade: ”Du har skickat dig som
en stackare, Pylades! Följ mig på stunden, jag vill mana ut
denna storskryterska, hon har förolämpat mig, — du skall
bli min sekundant.” Pylades såg rädd ut som en hare, men
vågade ej neka.
(Du anmärker troligen, bästa Maria, att jag kallar samma
personer än han, än hon, men håll denna sammanblandning
till godo, den karakteriserar hela uppträdet samt villervallan,
som då var i min hjärna.)
Jag uppsökte nu Darius, som med retande kallblodighet
stod lutad mot en vägg och smågnolade. Med sammanrynkade
ögonbryn trädde jag fram till henne och frågade: ”Hvad
mente du nyss?” Brita Kajsa mätte mig med en stolt blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
