Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, i anseende till den gärning jag skulle företaga. Men
vika tillbaka, lämna Karl XII i sticket, min egen skymf
ohämnad, förtjäna min fiendes hån och vidare förföljelse,
nej, hellre dö! Men nu kom jag ihåg budorden — och mina
föräldrar — hvad de skulle gråta, om jag dog! Min
motståndare stod för mig grym och stark som tsar Peter, och
jag — ack, jag kände det väl — var ingen Karl XII. Under
det jag tänkte på mina föräldrars tårar, började jag själf gråta
bittert, och under det jag grät, somnade jag, och när jag
vaknade var det ren stor dager och klockan slog half nio.
Jag hade nästan sofvit bort duellen, men under det jag gned
sömnen ur mina ögon, var det som om någon med basun
ropat mig i örat: ”Klockan nio!” Jag sprang upp. Mötet
stod klart för mitt minne. Inom fem minuter var jag klädd.
Jag tog till mig de två små fäktvärjor, som jag ren aftonen
förut hade tagit ur min då frånvarande brors rum. Men nu
föll det mig hastigt in, att jag borde ha skrifvit till mina
föräldrar, i händelse jag skulle falla i kampen. På en bit papper
skref jag med blyertspenna: ”Mina älskade föräldrar! När
dessa rader komma för edra ögon”... Förtvifladt! Nu
slog klockan tre kvart till nio; jag skulle komma för sent,
om jag dröjde att begifva mig åstad. Hastigt kastade jag det
påbegynta brefvet i min byrålåda, kastade mig själf som Cæsar
i armarna på min lycka och begaf mig till gymnastiken,
hållande värjorna under min pelis.
Du kan lätt föreställa dig, att jag ingen kunskap hade
om fäktningskonsten. Men det bekymrade mig föga. Att
blindt gå på syntes mig lika enkelt som lätt. För öfrigt
erkänner jag, att jag tänkte så litet som möjligt under vägen
till mötesplatsen. När jag kom in i den stora salen, voro min
fiende och hans sekundant redan där. Pylades syntes icke till.
Jag pesterade hemligt på honom. Darius och jag hälsade
stolt och knappt på hvarann. Jag lät honom välja emellan
värjorna. Han tog en och handterade den så lätt och ledigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
