- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
227

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyr. Brita Kajsa förklarade, att hon aldrig haft så roligt som
i sina barndomsdar. Alla tre tycktes komma öfverens om
att anse denna tid såsom lifvets gyllne ålder. ”Ja, ja,” sade
slutligen björn med en suck, ”det var en god tid. Den
kommer icke åter!”

”Söte du!” sade jag, litet otålig öfver denna
barndoms-förtjusning, ”inbilla dig icke, att den var så öfvermåttan
god. Är icke barndomen för den fullväxta människan såsom
ett landskap, sedt i perspektiv? Det ser så vackert ut, blott
emedan det är så långt borta. Jag är viss på, att du som barn
hade många svåra stunder med läxor, bannor, penitenser,
portförbud och mycket som du nu slipper.” — (Björn
skrattade.) — ”Jag, för min del, skall aldrig prisa barndomens dar.
Hela denna tid uppfylldes för mig af ack! för att bli stor. ’Ack,
hur roligt att bli stor och slippa få bannor, när jag rifvit
sönder mina kläder! Ack, den som vore stor och fick dricka
kaffe alla dar! Ack, hur lyckligt att bli stor och få fara på
bal i florsklänning och blommor, som mamma! Ack, den
den som vore stor och fick läsa romaner! Ack, ack! den
som vore stor!’ Jag är viss på, att alla barn, hvar på sitt
vis, ha sådana ack! Äro vi äfven stundom som barn rätt
lyckliga, så hvad är väl denna lycka? En flyktig, halft
medveten och som vi äfven därföre blott halft kunna njuta. Och
när vi ändtligen hinna målet för våra barn-ack, när vi bli
stora, dricka kaffe, läsa romaner och fara på baler, ack! då
har ack’et först rotat sig in i själfva hjärtat, och man har
för mycken oro för att någonsin hafva rätt ro. Där ha vi
barndomens och ungdomens beprisade lycka!”

”Fru Werner har minsann ej så orätt,” sade majoren
allvarsamt, ”och alla åldrar ha väl sina svårigheter. Det var
förbannadt bra sagdt om det där perspektivet. Ja, ja! det
har sin sanning.”

Men björn såg på mig halft förundrad, halft bekymrad och
sade: ”Du har då ej njutit din första ungdom, Fransiska?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free