Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nöjde mig dock med att betrakta den fria utsikten öfver
en stor äng, omgifven på afstånd af skogbeväxta höjder.
I vänstra flygeln ser man Helgasjö, ja, sjön går nära intill
foten af muren, som här hvilar på en låg klippa, bekransad
af albuskar. Vågorna slå mot klippan med ljuflig musik. I
ett af de vackraste rummen åt denna sida öfverraskade mig
åsynen af ett stort och praktfullt orgelverk, som nyligen
tycktes vara här iordningsatt.
”Herr Romilly älskar mycket musik,” sade
föreståndaren för arbetet, som med mycken artighet följde oss genom
rummen. ”Hvad är han för landsman?” frågade björn.
”Portugisare,” bief svaret. ”Han har varit af Don Miguels
parti, har senare ärft en farbror i Västindien och vill, säger
man, njuta sin stora förmögenhet i vårt land, som nu är det
enda lugna och säkra i hela världen.” — ”Är lyckan god,”
tänkte jag, ”så få vi själfva Don Miguel till granne på Ramm.”
Jag kunde ej hålla mig från att försöka orgeln, som hade
en gudomlig, ehuru nästan för stark ton. Men den liksom
förtrollade mig, och jag skulle suttit där ännu, om icke björn
påmint mig att aftonen led.
”Nå, det enda roliga af detta hus,” sade jag, ”är för
mig den här orgeln, och sen — utsikten åt Rosenvik. Jag
skulle ej vilja bo här för allt godt i världen. Men en
höstafton i månskenet skulle jag väl — om du, björn, vore med
— vilja ströfva omkring i huset och se om icke här finns,
såsom i gamla slott jag läst om, rörliga väggar, spöklika
skuggor, blodfläckar, som aldrig gå ut, segelgarnsnystan,
som trilla i hälarna efter en och som slutligen upprulla en
blodig dolk” — här stannade jag hastigt, ty björn suckade,
och jag såg på hans eljest så godmodiga ansikte en min så
mörk, att jag häpnade, ryste och vände mig ofrivilligt om
för att se om något segelgarnsnystan var å färde. Men,
gudskelof, jag såg ingenting, och med hemlig skyndsamhet
följde jag björn ur huset. Just som vi kommo ut på trappan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
