Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tänkte: ”Fröken Husgafvel är en kvick människa!”
Och ju mer jag orienterade mig i Fågelbo, desto vissare
blef jag därom.
Det lilla nätta huset var ett fullkomligt litet museum.
Förträffliga gravyrer af stora mästares taflor prydde
väggarna, vackra gips- och bronsbyster voro med smak
uppställda; i ett rum fröjdade man sig af ett bibliotek, i ett
annat voro samlingar af snäckor, mineralier och en mängd
kuriösa naturalster, utbredda under glas. Allt var friskt och
ordnadt; hvart man såg, mötte man föremål, som lifvade
tanke och känsla; och den lilla lifliga Husgafvel, som
små-hoppande förde oss omkring och gjorde oss förträffligt reda
för allt, var icke det minst intressanta i samlingen.
Jag blef helt glad och uppfriskad. ”Men här är
gudomligt!” utropade jag. ”Huru kan man någonsin ha ledsamt
här?”
”Ser ni, min söta fru Werner,” svarade lifligt fröken
Hellevi, ”nu gör ni mig ett stort nöje. Ty just min högsta
önskan är att hålla långt borta den lede fienden — ledsnaden,
med dess följe af gäspar och vapörer. Allt hvad jag under
tio års tid samlat i Fågelbo, har blott den afsikt att hindra
mina vänner — och framför allt mig själf — att ha ledsamt
här; och min dagliga sysselsättning och min glädje är att
beständigt draga ett nytt strå till mitt bo och utrusta det
bättre. Se här, denna gravyr af Dominichinos Johannes,
och här detta Venushufvud i gips, — jag fick dem hit i går
och är helt lycklig af dem i dag. Jag är ej rik nog att förskaffa
mig originalmästerstycken, men deras kopior kan jag äga
och för ringa kostnad föra stora artisters idéer till mitt bo.”
”Men dessa mästerstycken äro dock originaler,” sade
jag, i det vi gingo ut i det lilla naturaliekabinettet.
”Ja,” svarade fröken Husgafvel, ”och därför äfven äro
de det käraste jag äger. Den store konstnärn, vår Herre,
handlar härmed, som i allt, ’en grand seigneur’, han utströr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
