- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
248

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke skön —, men därför att hon såg så ren och älskande
ut, och därför att hon syntes vara till för alla. Än var hon
omkring patriarkerna, och ömsesidig kärlek log ur blickar
och åtbörder; än lyfte hon upp barnänglarna i sina armar,
kysste och omfamnade dem; än talade hon med
jungfruänglarna glada och behagliga ord. Hon var ett vänligt,
himmelskt väsen, som tycktes ha sin salighet af att älska.
Hon gaf en vink, och nektar och kostliga frukter fördes
omkring, och själf såg hon till att barnen fingo så mycket,
som deras små händer kunde hålla. På hennes hvita och
lätt hvälfda panna var en glans af oskuld, som rörde mig
och väckte aningen om en himmelsk syn. Blicken i det
sköna, blå ögat var klar och from och hade den blygsamma,
stilla frimodighet, som så behagar oss hos barnen. Jag har
ej sett en blick, som uttalade en innerligare godhet; emellanåt
strålade ur det milda ögat något, som sade mig, att hela
hennes värld var idel salighet. Håret var ljusbrunt, af
makalös glans och skönhet, hyn hvit och genomskinlig.
Jag har ej sett en kropp, som mera liknade en skön själ,
och ej förnummit ett sätt att vara, som så påminde om musik.
Jag fick veta att den hulda flickan hette Serena, och att
barnen hade samlats för att fira hennes födelsedag. Alla
slöto sig till Serena, alla behöfde henne, alla ville höra och
höras af henne.

”Ack, Serena,” sade jungfruänglarna, ”sjung för oss
’Blomplockerskan’, den vackra, söta visan!”

”0, Serena,” bådo barnänglarna, ”spela för oss, så att
vi få dansa!”

”Jag vill göra allt hvad ni vill!” svarade den vänliga
Serena. ”Hvad skall jag göra först? Jag tror jag måste lyda
barnen och spela till dans. Sedan skola vi be den främmande
frun sjunga den vackra visan, ty hon sjunger den visst bättre
än jag.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free