- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
250

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stora Eva hade gjort detsamma!) Tårarna sköljde öfver
hennes ansikte, under det hon sade till Serena: ”Vill du
aldrig mer hålla af mig?”

”Vill du lofva mig att ej göra så mer, att aldrig utan
lof taga något, som icke tillhör dig?” sade Serena med den
mildt allvarliga blicken.

”Ack, ja!” snyftade den lilla. ”Jag vill ej göra så mer.”

”Då vill jag åter hålla af dig, och du skall bli min lilla
kära Eva igen!” sade Serena, tog åter barnet på sina knän
och lät det stilla gråta ut vid sitt bröst.

Detta lilla uppträde, på hvilket jag förstulet gaf akt,
under det jag språkade med de gamle, gaf mig en bild och
en lära, som jag ej skall glömma.

Äfven hos Dahls talades om den väntade gästen på
Ramm, men det talades ej med fåvitska gissningar, det ordades
om något godt och ädelt, som han skulle ha gjort på jorden,
— ”den karlen är visst icke Don Miguei”, — och det var
glädje däröfver i himmelriket.

Det var en liten sparf i himmelriket, och maken till sparf
har jag aldrig sett. Den var tam och den var människokär.
Barnänglarna voro i synnerhet förtjusta af den. Det var
ett skratt, ett skrik, en fröjd, när sparfven flög omkring på
deras små hufvuden, och namnet ”Gullgul! Gullgul!”
upprepades i jublande körer.

Så fortforo lekar, dans, sång och skratt hela aftonen.
En gång kom änglaskaran, anförd af Serena, och slöt
dansande en ring kring patriarkerna; äfven björn och hans hona
funno sig inneslutna i den vackra, glada kretsen, som under
sång åter upplöste sig för att bilda nya grupper.

Ehuru roligt och vackert det var i himmelriket, måste
vi tänka på att återvända till vårt lilla jordiska hem, och
efter att ha superat med änglarna, foro vi vår väg i trillan.
Men de vördiga patriarkerna och den vackra Serena bådo
oss så hjärtligt och allvarligt att snart återkomma och till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free