- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
251

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bringa en hel dag hos dem, att vi måste ge dem våra händer
därpå, jag tillstår, att jag ej begärde bättre. Jag kunde på
hemvägen ej tala om något annat än Serena och somnade
med hennes helgonbild i min själ.

Törhända ser jag en gång detta hem i en mera prosaisk
dager, och du skall då få en mindre poetisk tafla. Lifvet bär
oftare sin hvardags- än sin helgdagsdräkt. För närvarande
vet jag blott, att jag haft en himmelsk syn.

Den 18 juni.

”Borta kan vara bra, men hemma är dock bäst.” Jag
har tänkt så hundra gånger under ett par sköna dagar, som
jag lefvat stilla i mitt hem. Jag tämjer min björn och mina
småkreatur. Det går bra. Sex höns, tre ankor och två
kalkoner äro nu mina intima bekanta. Jag har i dag smekt
och matat mina kor. De härliga djuren! Den största och
vackraste har jag kristnat till Audhumbla, till minne af den
vackra nordiska myten, om hvilken jag läst i Eddornas
sinnebildslära.

Min björn är en egen figur. Under det jag vänjer honom
af med små ovanor, får han — Gud vet hur — ett allt större
öfvertag på mig. Visst är, att han är bra god och förnuftig.
I går aftons kom han in i förmaket med pipan i mun, men
stannade i dörren och gjorde en skälmaktigt frågande grimas,
under det han såg på mig. Jag sprang och tog honom och
hans pipa i famnen och drog den in i rummet. Jag var så
lycklig öfver att hans pipa ej hatade förmaket. Men . . .
alltför mycken vänskap . . .!

Den 19.

Fröken Hellevi Husgafvel, munterhet upp i taket,
aftonmåltid på Svanö — där har du eftermiddagen i går. Fröken
Hellevi är en mycket liflig och kvick människa, nästan för
liflig för mig. Hon förekommer mig som syltad ingefära;
när man får den ibland, blir man upplifvad och ropar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free