- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
254

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



på dem: ja, det skola vi. Gör emellertid hvad hon vill, min
smula, medan jag slutar min trall.”

Jag begagnade tillåtelsen för att gå in och se mig om
i svägerskornas rum. Jag fann de grofva toalettdukarna
ombytta mot mycket finare. Det gjorde mig nöje. Jag tyckte
detta vara godt af ma chere mere. Rummen voro i öfrigt
fullkomligt utrustade; allt var redbart, duktigt och snyggt;
men jag saknade en droppa poesi, en smula af den lifvets
lyx, utan hvilken lifvet och hemmet äro blott nödtorftiga
anstalter. ”Ma chere mére” — tänkte jag — ”vill lämna detta åt
de unga fruarna själfva, hon vill låta dem försköna deras värld
i deras egen anda.” Erkännande, att detta äfven torde vara
det bästa, drefs jag likväl oemotståndligt att gå svägerskorna
litet i förväg. Jag gick ned i trädgården, skaffade mig en
mängd blommor, hvaraf här var öfverflöd, band i hast ett
par kransar och hängde dem på de unga fruarnas
toalettspeglar, satte äfven blommor i glas och fägnade mig åt den
vänliga anblicken. I detsamma fick jag höra en sträng röst
bakom mig, som sade: ”Jaså, min smula, hon behagar att
husera i min trädgård och grassera bland mina blommor!
Hvad menar hon att jag skall säga om det?” Jag vände mig
om och såg med förskräckelse i ma chére mere’s bistra anlete,
som dock helt hastigt förändrades, och skrattande och
klappande mig på kinden, tillade hon: ”Nå, nå, se icke så hébété
ut; jag tänker ej säga annat, än att hon är poetisk, och vill
hon poetisera med vår Herres blommor och skräpa ner sina
svägerskors rum, så är det deras sak och icke min. Den
där tillställningen ser dessutom rätt näpen ut; jag ser, att
hon icke är utan smak, min söta. Vill hon nu ha en kopp te,
så kom ut med mig; ty min kommendörkapten” — (så kallar
ma chére mére magen) — ”har icke lust att vänta på de där
unga herrskaperna. Höken har i någon af sina fantasier
fastnat i salongsdörren: men vi skola se till att väcka upp
honom.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free