Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läggen icke händerna samman och sitten fåfänga. ’Lättja
är fans örngått.’ Springen icke mycket utomhus. ’Den,
som icke träffas borta, saknas icke hemma.’ ’Egen härd
är guld värd.’ Kommen ihåg, att ’arla gröda är särla föda’.
Månget äktenskap, mina vänner, har ’gått upp som en
morgonrodnad och fallit ner som en skinnpäls’. Hvarför,
mina vänner? Jo, emedan makarna försummat att vara
hvarann välbehagliga efter bröllopet, såsom de voro det före
detsamma. Söken alltid att behaga hvarandra, mina barn;
men hafven därvid Gud i hågen. Slösen icke i dag med er
ömhet. Kommen ihåg, att äktenskapet har ett i morgon och
i öfvermorgon. Behållen bränsle kvar till vintern. Besinnen,
mina döttrar, hvad ordet hustru vill säga. Den gifta kvinnan
är mannens hus-tro. På henne skall han kunna förlita sig i
hus och hem; till henne skall han förtro sitt hjärtas nyckel
och sitt visthus’ hänglås. Hans heder och hushåll äro i
hennes vård, hans väl i hennes hand. Besinnen det! Och I,
mina söner, varen sanna männer och goda husfäder. Gören
så, att edra hustrur kunna akta och älska er! — Och hvad
skall jag säga er mera, mina barn? Läsen flitigt Guds ord!
Det skall föra er ur storm och stiltje och föra er i hamn.
Och för öfrigt — gören ert bästa! Jag har gjort mitt. Gud
hjälpe och välsigne er, mina barn, alle-, allesammans!”
Ma chére mere bredde härvid ut sina armar, såsom
välsignande oss, gjorde en högtidlig hälsning med hufvudet
och drack därefter ut sitt glas i botten.
Ebba var näsvis nog att låta höra en ganska ljudelig gäsp.
Hon rörde ej sitt glas, utan lutade sig tillbaka mot stolskarmen
och stängde ögonen. Jane-Marie drack ut sitt glas med en
anständig min. Jag hade i början af talet svårighet att hålla
mig från att skratta åt de ohyggliga grimaser, som björn
immerfort gjorde; men småningom grep mig allvaret och
kraften i ma chere mere’s ord; björn blef äfven stilla, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
