Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskat en smula mer ledighet och den stora sévignén från
pannan. Jag tycker ej om något, som skymmer pannan.
Jean-Jacques höll målron med sina intressanta berättelser.
Lagman Hök slog ut en half karaffin vatten på bordet och
måste ha blifvit starkt frapperad af denna händelse. En stund
senare beskref Jean-Jacques med stor ifver för honom en
vingad ångvagn, med hvilken man kunde åka i luften.
Lagman Hök åhörde med spänd uppmärksamhet; Jean-Jacques,
lifvad däraf, beskref allt ifrigare, allt utförligare, då hastigt
lagman Hök afbröt honom, sägande bekymrad: ”Förlåt
mig . . . förlåt . . . hvilken karaffin talar baron om?” Ma
chére mére skrattade och Jean-Jacques såg ganska
förbluffad ut.
Jean-Jacques talar väl mycket. Jag kände det i dag litet
mattande, isynnerhet strax på maten. Till slut hörde jag blott
likasom ett oupphörligt brus, ur hvilket orden ”järnväg,
Manchester, tunnel, ångmaskin, penny-magazine” gingo ut
och träffade mitt öra. Ju mer Jean-Jacques beskref, desto
sömnigare blef jag, och slutligen öfvergaf han den ovärdiga
åhörarinnan. Snart därpå väckte en besynnerlig händelse mig
ur min sömnighet. Ma chére mére satt i soffan och hade
lagt ut sina slitna patienskort till ”la blocade de
Copen-hague”. Bredvid henne satt lagman Hök och snusade.
Jane-Marie moraliserade Ebba, hvilket väl kunde behöfvas,
men tycktes föga båta. En ung betjänt gick genom rummet
med några kaffekoppar, och Jean-Jacques utropade: ”Kors!
han är lik Bruno!” I detsamma fick ma chére mére’s
pa-tiensbord en knuff, så att det föll omkull med ”la blocade
de Copenhague”, men man kunde nu endast se på ma chére
mére. Hon bleknade först, sedan gulnade hon. Näsan blef
hvass, läpparna blåa, och andedräkten hördes som en tung
och stark hväsning; hon steg upp lik en brusande, förfärlig
våg, sträckte hotande den knutna handen mot Jean-Jacques,
ögonen stodo ur hufvudet förvirrade och hemska, slurkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
