Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru hon varit klädd, huru mycket hon alltid varit
uppbjuden, särdeles af den och af den, då öfverväldigades jag
af en gäspsjuka, som snart skulle ha fört mig i sömnens
armar, om ej något högljudt talande i förmaket hade låtit
mig afbryta Ebbas prat för att gå dit in. Ma chére mére
spelte boston med Jane-Marie, lagman Hök och björn och
grälade som bäst på Jane-Marie, som jag förmodar spelte
bättre än jag och på något vis gjort ma chére mére bet.
Jag hörde blott de här orden: ”Hur kan det falla henne in
att inte gå med, när hon sitter med fyra trumfhackor och
spaderkung på hand?” — ”Det faller mig inte in att gå
med, där jag ser att jag ej kan göra mina spel,” svarade
Jane-Marie stött. — ”Nej, utan därför skulle jag bli bet!”
sade förtörnad ma chére mére, ”och jag var ju renons i
klöfver och hon i ruter!” De voro alls icke goda på hvarann.
Denna scen blef afbruten af bokhållaren, som kom in och
klagade på två drängar, som i stallet vägrade att lyda hvad
han befallde. Ma chére mére lät honom noga redogöra för
beskaffenheten af befallningen och drängarnas vägran, och
då den senare befanns ha karaktär af grof sturskhet, blef
hennes ansikte bistert och hpn steg häftigt upp. Jean-Jacques
steg äfven upp, men ma chére mére tryckte ner honom igen,
sägande: ”Sitt stilla!” och till bokhållaren: ”Vänta!” Hon
gick ut och kom i nästa ögonblick åter in med januarius och
kaskett på och gick med stora steg, åtföljd af bokhållaren,
ner i stallet. Om tio minuter återvände hon, helt uppfriskad,
som det syntes, af sin förrättning.
”Huru gick det?” frågade björn.
”Hur skulle det gå, om icke bra?” svarade ma chére
mére muntert. ”Jag gaf dem ord och inga visor. Då få de
veta hvar de äro hemma, och jag ville väl se, att de skulle
understå sig att icke lyda prompt. De få både händer och
fötter, ta mig böfveln, när jag vill det. Nå, så farligt var det
ej med karlarna. Tannerström var äfven för kommod, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
