Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han har fått höra af det. Men så är det: ’alla vilja vi att
yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet. Alla vilja herrar
vara, men ingen vill säcken bära’.”
Man tillsade om aftonmåltiden, och ma chére mére var
som vanligt vid sitt bord en artig och munter värdinna. Alla
spår af eftermiddagens uppträde hade försvunnit.
När björn och jag sent om aftonen åter voro i vårt lilla
stilla hem, begärde jag af honom och fick förklaring öfver
de händelser, som stört ma chére mére’s lugn, och här har
du, ungefär i samma ord som björn gaf mig den, en underlig
och hemsk historia.
”Ma chére mére hade med general Mansfelt en enda
son; han kallades efter sin far Bruno. Hans födelse var
nära att kosta modern lifvet, och den så dyrköpte blef henne
kärare än lifvet själft. Mer än en gång såg man modern
på knä vid sonens vagga, likasom tillbedjande honom. Mången
natt — när ett lätt illamående gjorde hans sömn orolig —
satt hon vid hans bädd och vakade tyst. Hon gaf själf barnet
di; ingen annan än hon fick vårda honom, ja, knappast röra
honom; hennes famn var hans vagga, hennes knä hans stol,
hennes armar hans värld, och hon omgaf med oändlig kärlek
den tidigt vilda och despotiska gossen, som dock å sin sida
hängde vid hennes hals med häftig ömhet och ej tycktes
kunna ha ro utom vid hennes bröst. Det var vackert att se
dem tillsammans. Det var lejoninnan och dess unge, som
under blandning af vild kraft och djup ömhet kämpa och
kyssas i samma stund. Det oaktadt blef förhållandet emellan
mor och son ren från vaggan underligt och stundom fientligt.
En dag lade hon det nio månaders gamla barnet vid sitt bröst;
gossen, hungrig eller ond, bet häftigt till med sina unga
tänder. Retad af smärtan, gaf modern honom ett slag. Barnet
släppte genast bröstet och återtog det — aldrig. Man måste
afvänja honom, ty hans mor tålde ej tanken, att en
främmande amma skulle ge honom sin mjölk. Längre fram, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
