Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Bruno en verksammare driffjäder än hans mors och
hans lärares befallningar.
Om man hade gifvit akt på denna Brunos fallenhet att
motstå stränghet och ge vika för godhet samt behandlat honom
därefter, så är jag öfvertygad om, att han blifvit en bra
karl och en utmärkt man, som hade gjort sin familj heder.
Men hans lärare — en man af sträf och oböjlig karaktär —
och ännu mer hans mor tycktes ha föresatt sig att blott med
våld kufva hans vilda sinne.
Ma chere mére anade emellertid ej på hvilken farlig
väg Bruno befann sig, och jag vet icke att jag i min lifstid
fruktat för något så mycket, som för att hon skulle
upptäcka det, — hon, så stolt, så ömtålig om hedern, så sträng
i sina grundsatser och i hela sitt moraliska lif. Brunos
blomstrande skönhet, hans stora anlag för kunskaper och
talanger, hans skicklighet i kroppsöfningar, hans djärfhet
och själfva hans öfvermodiga kraft utgjorde moderns stolthet;
och hennes ögon blixtrade af glädje vid hans åsyn eller vid
blotta nämnandet af hans namn. Att höra något vanärande
om honom måste bli en dödsstöt för henne. Äfven Bruno
hade stolthet och hederskänsla, han var obeskrifligt mån om
moderns gillande, men hans häftiga passioner och oförmågan
att styra dem drogo honom jämt in i brottsliga handlingar.
Dock kom nu en period, då de tycktes skola upphöra.
Jag tillbragte ett par sommarmånader på Ramm. Bruno hade
om våren gått till Herrans nattvard. Jag fann honom ovanligt
lugn och sansad. Förhållandet mellan honom och hans mor
var fridfullare och mera kärleksfullt än någonsin. Jag
hoppades, att Bruno var för alltid återvänd från sina
förvillelser. Själf sade han mig, att så var. Att han äfven nu
hade hemliga och vida större utgifter än han bort ha, märkte
jag likväl snart. Jag hade sedan en tid funnit mig i tillfälle
att biträda Bruno med penningar och hoppades äfven
därigenom hindra honom att skaffa sig dem på orätt sätt. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
