- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
281

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Är här fråga om syndabekännelse, — så kunna andra än jag
komma i fråga . . . Reta mig icke . . . eller ...”

”Tig!” sade ma chére mére, mörk, ”och svara blott på
hvad man frågar dig. Erkänner du dig allena skyldig till
ifrågavarande stöld?” Bruno teg och såg dyster på sin mor.

”Svara,” sade hon häftigt, ”svara! Delar någon annan
denna skuld med dig?”

Bruno kastade ännu ett långt ögonkast på modern; sedan
sade han med fast stämma:

”Nej! jag allena är skyldig.”

”Så böj dina knän, olycklige! Din mor, som du öfver»
höljt med skam, befaller dig att utstå den vanära, du
förtjänt; fall ned!”

Bruno stampade med vildhet, knöt handen och kastade
vilda och trotsiga blickar omkring sig.

”Fäll ned honom, kasta ned honom, ni andre!” ropade
ma chére mere i fruktansvärd vrede. ”Präst, om du är en
man, böj ned den olydige, vanartige pojken! Låt honom
ödmjuka sig inför Herrans lag!”

Jag ville gå emellan, men ren hade prosten lagt sin
kraftiga hand på Brunos axel, och i samma ögonblick
slungades den ned med en sådan häftighet, att prosten gjorde en
fullkomlig frontförändring.

”Förför du dig på Herrans tjänare!” skrek prosten
Rhen i vredesmod, och glömmande sig fattade han i Bruno
med seniga armar. Men denne hade lejonets spänstighet och
styrka, och efter en kort strid låg prästen omkull på golfvet.

”Gripen honom! hållen honom!” ropade ma chére mére
utom sig af vrede.

Bokhållaren och min bror, som lade hand på Bruno,
lågo snart nedkastade öfver prästen. Bruno sprang ett par
steg tillbaka, fattade en käpp, som stod i ett hörn, svängde
den öfver sitt hufvud, lät den knalla, och med ursinnigt raseri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free