Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdarna under deras öfverinseende. Men då ma chére mére’s
hypokondriska tillstånd varade så länge och hotade att kunna
fortfara alltid, beslöt jag, efter aftal med de nämnda herrarna,
att sammankalla hennes släkt och i samråd med den besluta
öfver, huru sakerna borde ställas nu och för framtiden.
Detta släktsammanträde skedde på Ramm i oktober månad
18—, tre år efter Brunos flykt.
En dag, då vi alla voro samlade i den stora salen och
höllo ifrig rådplägning, sprungo dörrarna plötsligen upp och
ma chére mére inträdde, hög, lugn, sansad och mera
vördnadsbjudande än någonsin. Hon tilltalade församlingen på sitt
vanliga högtidliga och kraftiga sätt, sade sig känna dess
ändamål, gillade det i afseende på hennes långa sjukdomstillstånd,
men förklarade nu ”kongressen upplöst”, ty hon var nu åter
helbrägda och kände sig fullkomligt i stånd att själf, som
förr, bestyra om sin egendom och sin familj. Hon tackade
— med ett allvar, som rörde alla, — sina vänner för deras
hjälp och deras tålamod med henne, ”som Herren hårdt
hade slagit”. Sedan bjöd hon vänligt alla sina släktingar vara
välkomna, bad dem stanna kvar länge och som förr göra
sig glada på Ramm.
Det är svårt att beskrifva det intryck, som detta uppträde
gjorde på församlingen. Förvåning, högaktning och
medlidande voro de flestas känslor; min var sann glädje, ty jag
älskade uppriktigt ma chére mére.
För att efterkomma hennes önskan, dröjde släkten några
dagar kvar på Ramm. Men all glädje hade nu försvunnit
från Ramm, och ma chére mére, ehuru kraftig och styrande
som förr, gick omkring blott som en skugga af hvad hon
fordom var. Hennes hy var förvandlad, hennes hår hade
blifvit alldeles grått; hennes sköna, förr så lefnadsfriska
ansikte hade drag af det hemskaste lidande; hennes lynne,
som förr hade varit mycket gladt, var nu dystert och tungt.
Hon bar alltid mörkgrå kläder och försmådde all prydnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
