- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
289

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAGLIONI-FÄRDEN.*

Af Tant Eva.

Återigen om mamsell Taglioni; blir det
då aldrig slut med talet om Taglioni?

Freja.

”Vi måste resa till Stockholm och se på det där
underdjuret, mamsell Taglioni,” sade den gamle hederlige och
liflige friherre von X., vid slutad läsning af de utgjutelser
öfver den beundrade konstnärinnan, som äfven själfva
Statstidningen fann nödvändiga att hafva. Härvid ryckte
fri-herrn flera kraftiga tag i stångpiskan, gjorde piruetter med
den ullstrumpbeklädda och betofflade foten, började gnola på
”Allemanden” och ”Olle Malmgren” — moderna dansar i
hans ungdom — samt knäppa takt med fingiarna och nicka
dito, allt i tanken på den stora dansösen.

”Det skulle blifva ett fasligt bråk och besvär att göra
en så lång resa,” svarade hans dyra äkta hälft, en fet och
frodig, lat och maklig fru, som man knappt visste om man
borde kalla gumma, ty hon satt där så röd och hvit och slät
i hyn, med så knubbiga och runda armar och händer och
alls ingen negligé öfver håret, hvilket, flätadt i en tjock fläta
nere i nacken, uppdrogs på hjässan i en utstående ögla, icke
olikt handtaget på en tekanna, och tillfästades med en
block-stor sköldpaddskam, gående från öra till öra, och som stod
i stor kontrast med tvenne ytterst små lockar, hvilka icke
hängde, utan sutto på hvar sin tinning och liknade storligen
svansen på små grisar af godt slag. Detta hår var heller
ingalunda grått, utan endast här och där något gråsprängdt; det
lyste ännu ganska mörkt på längre håll, och som munnen ännu
hade två rader friska, fast något gulnade tänder att skryta

* Författad strax efter Taglioni-yran 1841.

19. — Nationallitteratur. 12.

280

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free