- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
292

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

daten, om hvilken friherrn hört mycket godt vitsordas, och
med hvilken han gjort bekantskap under sina få
marknadsresor till närmaste stad samt på andra sällsynta utflykter;
ty med all sin stora liflighet och rörlighet höll sig dock den
gamle herrn troget vid huset och hemmet, där han däremot
tycktes spritta som fisk i vatten och flyga som fågel i luft.

Nu uppstod mellan den sig insinuerande pastorn, den
fryntlige friherrn och den liknöjda hennes nåd följande
samtal:

”Jag känner mig outsägligen lycklig och tillfredsställd
att få den nåden äfven uppvakta högvälborna baronessan
samt den äran att göra dess höga bekantskap,” yttrade
pastorn, med en ytterligare ny och stor bugning och med
säker röst, sedan han hämtat andan efter galoppaden uppför
trappan.

Till svar gjorde hennes nåd endast en artig, men maklig
och rund böjning på sin feta hals, visade en fem till sex
gula tänder och sade slutligen i sin vanligtvis något sömniga
ton: ”Var så god och sitt ned!”

Under tiden ropade friherrn om hvartannat:

”Alltför fägnesamt få förnya pastorns bekantskap
under eget tak. Har hört mycket godt sägas om herr
pastorn. Har frågat efter med flit. Önskar få herr pastorn
till vår själasörjare. Vi ha ett härligt väder, alldeles °om
i juli månad. I dag spatserar min sista hafra in, torr som
krut och förträfflig på allt sätt, och jag börjar snart med
potäterna. Tänk, det tycker jag är den roligaste och muntraste
af all skörd; folket är då tillsammans, och spannas potatisen
upp, så går det utaf tusan hakar, så att det är både lust
och fröjd därmed, därför låter jag dem gärna hafva denna
lilla förtjänst, fast det visst icke kunde behöfvas, ty jag har
arbetare alldeles tillräckligt. Här är en härligt vacker trakt,
må pastorn veta: godt fiske, god jakt, en glädje att gå i
skog och mark. Hör på, gumma lilla,” fortfor friherrn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free