Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förestående resan, talade ej om något annat. Visst kostade
hon då och då en liten sorglig, men kort tanke och dito
suck på sin lilla glada och solbelysta kammare, sin vackra
geranium, sitt lummiga myrtenträd och de sköna mossrosorna,
som skulle blomma vid jultiden, och en liten tår kostade hon
till och med på trädgårdsmästarens lilla Anna, som hon börjat
lära läsa, skrifva och sy, och som nu skulle glömma
alltsammans och alldeles ”förvilda” sig bland dagsverkarna;
men dessa suckar voro ej djupa, och tårarna voro utan all
bitterhet och lämnade ej ringaste spår på den släta, runda
kinden.
Hennes nåd, som, oaktadt sin lathet och maklighet, dock
var allmänt älskad och ärad i huset, det första för sin godhet
och rättvisa; det andra för den duglighet och det förstånd,
som hon alltid uppenbarade, när det rätt väl behöfdes, hon
luffade nu omkring öfverallt, pustade, men gick ändå och
satte sitt stora hus i denna förträffliga ordning, som det bör
hafva, både när husbondefolket är när- och frånvarande, fast
sedan på så olika sätt. Och dessa sätt förstod hennes nåd
mycket väl, fast man ej skulle trott det; men hon hade i
yngre åren, och detta lika mycket af en omtänksam
maklighet som af ett medfödt ordningssinne, satt hela huset i en
viss form af urverk, som hon numera blott behöfde draga
upp då och då, på sina bestämda tider. Hon — men hon
allena — kände en viss stum sorg öfver denna resa, detta
rubbande ur en lycklig snäckgång, och hennes pustar voro
ofta blandade med obestämda suckar, hvaraf ett eko
ungefär sade: ”Skola vi ej sakna hvad vi lämna, och skall väl
det nya förmå ersätta det gamla?” Men dessa frågor gjorde
hon sig dock icke egentligen; de mera klingade för hennes
inbillning, som hade de varit gjorda af hennes spiritus
familiaris.
I medio af november var man färdig. Alla de
föreskrifter, som friherrn gaf — än i galopp, än i traf och än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
