Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt skenande — till sitt husfolk och sina underhafvande
om vård och handhafvande af allt, alla de vänliga,
husfaderliga ord, han yttrade till dem, alla de handslag och farväl,
han gaf och emottog af dem, ja — de voro otaliga, och skulle
varit oändliga, om icke friherrn haft den yttersta otålighet
att ändtligen sitta i vagnen, och om han ej gjort det yttersta
våld på sig hela långa tiden för att dämpa denna otålighet,
att den ej måtte komma i för mycken kontakt med hennes
nåds långsamhet. Men nu satt man då ändtligen i vagnen:
hennes nåd till höger, hans nåd till vänster, Agapetus och
Corona framför och Sara emellan dem, och ändå befanns
det vara ett förträffligt godt rum i detta stora familjeskåp,
som nu rullade utaf på sina fyra bastanta hjul och gjorde
kvartersdjupa fåror i höstvägarna. En gammal kusk, som
varit stallpojke hos friherrn, när denne var ogift, satt nu
uppflugen, lik en skrämd och stjärtlös tupp, på den höga,
styltlika kuskbocken, som var utan allt ryggstöd eller
armstöd, endast omgifven nedantill med en hängande kappa af
hvitgrått kläde, svajande oroligt för höstvinden. Bredvid
honom satt Tallqvist, som varit jokej i trettio år, men som
nu var befordrad till kammartjänare, sedan den förre
kammartjänaren ”bars bort”. På taket lågo obäkliga pjäser som
kallades ”vachar”, och hvilkas innandöme mådde väl, såsom
alltid gungande i harmoni med själfva herrskapet; men bakpå
skakade en koffert, och på denna en eller två skjutsbönder;
ty i anseende till de dåliga vägarna, lät friherrn sina rätt
vackra, fast något för feta och tunga, egna hästar gå
före alldeles lösa med den nye jokejen och hade nu
ett alltför besynnerligt anspann af trenne hästar för
vagnen och tvenne andra framför dem, med en pojke,
som red den högra — ”summa sex ök”, sade
friherrn, som jämt satt inuti vagnen och förargade sig på,
hur dumt och illa pojken red. Rymligt satt nog familjen, men
ingen hade måhända tänkt på den fasansfulla tyngd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
