Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en tolfåring, god som guld och medgörlig som en rem,
bara man tar honom på rätta leden. Han skall få skrifva
under rätt artigt för mig, och jag skall skaffa våning, hö och
hafre etc.” — tillade hofmarskalken högt skrattande för
sig själf.
Därefter ringde han på en af betjänterna och ropade
genast vid dess inträdande: ”Hör på! Gå till Ekdahl, säg
honom, att han genast skaffar en våning på Drottninggatan
om en sju å åtta rum, stall och vagnshus, lika godt hvad
det kostar; att han låter köpa upp hö, hafre, ved m. m. . . .
Pengar . . . skall han få sedan.”
”Se så!” sade han skrattande för sig själf, sedan
betjänten var utgången, ”nu är den affären uträttad, och detta
obetydliga omak kan inbringa mig betydligt. Men där skrifver
ju den narren och ber mig lägga in adress både på hans
våning och min ’i tullen’, utan att säga hvilken tull han
kommer igenom, om han färdas till lands eller vatten. Ett
härligt göromål! Det ger jag således f—n.”
Och därmed kastade hofmarskalken för andra gången
bort det bref, som han låtit betjänten upptaga, för att se
hvad det var för ”petita”, som friherrn skref om. Men
ännu en tredje gång tog han ”för ro skull” upp detta bref
och började läsa: ”Våra olika politiska åsikter och
tänkesätt 1809 skilde oss, men, som jag hoppas, blott till
vistelseort, ty jag är öfvertygad, att våra hjärtan klappa ännu lika
varmt för hvarandra som i våra glada och lyckliga
ungdomsdagar, helst våra samveten icke hade en enda förebråelse
att göra sig, ty hvar och en af oss följde sin öfvertygelse
och den inre röst, som aldrig får nedtystas. Du hade en
längre tid, icke utan dina tillbörliga skäl, varit bland de
missnöjde; jag åter trodde och tror ännu, qu’il faut aimer
ses amis avec leurs défauts och sin öfverhet likaledes, ty
båda äro ju ändå blott människor, och vår skyldighet är
och förblifver dock att älska och ära dem båda samt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
