Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svara dem så långt krafterna räcka. Du stannade således
vid det nya och ägnade detta hela din tillgifvenhet, och
däruti gjorde du säkerligen rätt. Jag åter drog mig på en
gång ifrån tjänst, hof och hufvudstad, ty få tänkte som jag,
och ett Don-Quixoteri är alltid att allena stå och spjärna
mot udden, och i detta gjorde jag rätt, ty mitt samvete
förebrår mig aldrig att ha känt någon ovilja för det nya, fast
mitt hjärta kände saknad af det gamla. Jag förblef således
neutral, flyttade ned på mitt aflägsna arfgods, som mått
särdeles väl däraf, och själf blef jag bonde, men — som du
skall få se — en tämligen behållen bonde; ty jag kan tryggt
säga för dig, som jag vet det intresserar, att mitt gamla kära
fädernegods gifver mångdubbelt emot i far mins hand.”
”Förträffligt!” utropade hofmarskalken och knäppte med
fingrarna. ”Vi skola försöka att litet omsätta de där stora
inkomsterna, hvarmed du skryter så, din dumme Jösse.”
(Läser vidare:) ”Men nu tycker jag mig hafva både lust och
råd samt min skyldighet vara att föra ut mina barn i
världen, nu, sedan tidens flod jämnat alla olika tänkesätt i
politiskt afseende” (”F—n heller!” utropade hofmarskalken
och läste vidare:) ”och sedan det nya nästan blifvit det gamla,
och sedan hjärtat lärt sig älska och ära äfven detta, efter
det är godt. Dessutom vill jag gärna återse gamla vänner
och bekanta än en gång, innan jag och de dö, och passar
nu på, medan jag på samma gång kan få se den där
världsbekanta stora dansösen, som kommit till hufvudstaden.”
”Se gamla vänner och bekanta!” utropade
hofmarskalken med hånfull ton. ”Ja, det är väl jag det, ty de andre
ligga väl alla multnade tre alnar under jord, tänker jag;
men efter du så gärna vill se mig, min gubbe, så skall du
det få, och det så, att du minns det, och mera till min fromma
än till din. Men hvad pratar den stollen om att se Taglioni!
Han tror väl, att hon slagit sig ned här för all sin tid eller
går och väntar på honom! Han vet då icke, att hon länge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
