Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och oöfverträffliga minnet’. Det blir alldeles lagom åt min
Eugénie! Se, det är en soppa, som Rosalie skall få hafva
besvär att koka, och jag — bara att blåsa under elden
därtill. Vivat! Det var ett dråpligt projekt af dig, du gamle,
obotlige narr, att sträfva utaf hitåt. Jag har sannerligen en
lång tid alldeles förgätit hela kusinen, ungdomsvänskapen,
kamratskapet och allt det där draflet, som jag väl nu måste
leta upp ur sina gömmor i minnets skräpkammare för att
något litet paradera med; ty sätter sig gamle Gustaf Adolf
på tvären, så må f—n få rätt mot honom; då är han
envis och inträtabel som sin höge namne i världen, tjurskalle
i kungl. åminnelse, och tycker den gamle narren sig se
ringaste skymt af köld eller glömska, så är han en så befängd
kurre, att han kan vända om hem eller vända mig och de
mina ryggen för all vår tid. Jag känner honom nog! Han
var sina goda fyratio, då våra banor skildes, och leoparden
förlorar minsann ej sina fläckar eller gamle Gustaf Adolf
sina fraser, så länge han lefver och är så kry som hans
befängda bref tyckes utvisa. Ergo: blir jag förtjust, alldeles
ursinnig af glädje att återse honom. Vi omfamnas, vi kramas,
vi tala med entusiasm om fordom, ja, vi gråta, om så fordras,
ty ’hvad gör ej tysken för pengar1?” tänkte hofmarskalken
och var kommen ända därhän, att han själf skrattade godt
åt sin egen låga uselhet.
”Så, nu äro vi då ändtligen vid Norrtull,” sade friherrn,
hvars tålamod nu äfven i det närmaste var tapprunnet och
länsadt, för att bruka tvenne våta termer om detta lätt
förrinnande fluidum. ”Här böra vi nu hafva,” fortfor han med
brådskande ord, ”både vår egen och Karl Göstas adress.
Hör på, Tallqvist . . . Men för tusan ! där sitter ju Olsson med
de egna hästarna! Hvarför har du ej hört efter brefvet och
adressen i tullen och sedan ridit dit du skulle?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
