Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
midt i tullen som ett spektakel, så att man i morgon ej skall
tala om annat, än huruledes friherre v. X. och hans familj
sutto på gatan och ej visste hvart de skulle taga vägen. Är
det möjligt, att du, min käre Tallqvist” — fortfor han litet
saktmodigare — ”att du kunnat glömma hvar Bergstrahlska
huset ligger? Minns du hvar kungliga slottet är beläget?
Minns du hvartåt Blasieholmen är, hvarthän man skall gå
för att komma till Kungsholmen eller till Ladugårdslandet
eller till...”
Friherrn hade nu kommit i en riktig kateketisk ifver
och skulle visst på samma sätt genomgått hela vår
sju-holmade hufvudstads alla märkvärdiga platser utan att
af-vakta ett enda svar, ja eller nej af Tallqvist, hade icke hennes
nåd, som visst ej tre gånger under hela sitt äktenskap fallit
sin make i talet, nu långsamligen framkommit med den frågan,
om det ej vore bättre att rent utaf säga Tallqvist hvar
Bergstrahlska huset låg, och, väl dit anländ, förhöra honom om
hvad han glömt eller kom ihåg af hufvudstadens belägenhet.
I dessa ord låg ej en gnista af malis; men de föreföllo
Corona så roliga, att hon ånyo utbrast i ett godt skratt, som
fortfor under allt det att friherrn med händer och fötter, lunga
och tunga beskref för Tallqvist ej allenast hvar det gamla
Bergstrahlska huset låg, utan äfven allt annat, som förekom
under vägen dit, och mycket som aldrig fanns på den vägen.
Efter runda tre kvarts sittande i tullen sattes ändtligen
tåget och skåpet åter i gång, och hade icke redan den djupaste
novemberskymning rådt, som skulle upplysas af måne, fast
denne hade fått förhinder, så torde månget öga från både
fönster och förbigående stannat vid detta vidunderliga ekipage,
som tycktes stått lull i tiden en fyrtio år, utan att alls rubbas
däraf. Vagn, betjäning, livré, de trekantiga hattarna med
de röda och blå, något litet malätna plymerna, vacharna,
herrskapet som gungade på blancharderna, allt, allt hade
ett så antediluvianskt utseende, att man ovillkorligt skulle be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
