Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes nåd drömde ingenting. Friherrn drömde, att hans
raska rygg kröktes, men, fördomsfri som han var,
förklarade han detta som reminiscenser i ryggen af så många
dagars oafbruten åkning; för resten hade han ej kunnat hinna
drömma mycket, ty han hade enligt sin vana sprungit upp
fyra, fem gånger under natten för att se hvad väder och vind
man hade. Agapetus drömde för allra första gången om
en ängel och Corona om en ny hatt.
”Hin vet, huru jag skall få reda på Karl Gösta utan
att gå ut själf och leta upp honom, ty både Tallqvist, Olsson
och gamle Anton äro alldeles yra i mössan,” sade friherrn
andra förmiddagen, när familjen åter med mycket bråk
kommit på fötter.
”Ack, ja, gör det, och låt mig få följa med, sötaste
pappa,” utropade Corona, som ensam afhört detta friherrns
uttryck; ty hennes nåd hade, trött af resan, redan slagit sig
i ro på en soffa, och Agapetus satt, alldeles stum af
förvåning, med halföppen mun och öppna ögon, betraktande
allt det oerhördt nya, som nu uppenbarade sig för hans
blickar, från Munkbron och Riddarhustorget.
”Ja, alltför gärna, min lilla Corona,” svarade friherrn
sin dotter. ”Och efter vi icke kunna åka, emedan hvarken
vagn eller hästar äro tillräckligt putsade efter resan, och
som jag aldrig sätter min fot i Stockholms hidösa gamla
hyrvagnar, så måste vi gå till fots, men anständigt och som
sig bör. Olsson! kläd dig i fullt livré, och gå sedan trenne
steg bakom oss, hvart vi taga vägen, och stanna när vi
stanna, allt på samma distans. Men, hvad du gör, så se
oupphörligt på mig och fröken, och gapa icke åt sidorna, så att
vi, rätt som det är, tappa bort dig, det förbehåller jag mig.”
”Å, jag är väl inte så dum heller,” mumlade Olsson
medan han utstofferade sig. Detta var icke så snart gjordt,
utan pröfvade ansenligt både faders och dotters tålamod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
