Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onkel Adam
i hennes sorg öfver ett nyligen förloradt barn, sammanskref
han själf små noveller, som han uppläste för henne under
de långa vinteraftnarna. Några af dessa manuskript sändes
till en god vän i Stockholm, som placerade dem i
Aftonbladet. Där kunde man den 13 maj 1841 läsa En
generalmönstring, den första af genremålningarna. Snart var ”Onkel
Adam”, den signatur, som han valt, känd och skattad i alla
svenska hem och författeriet började på allvar. Redan 1842
kunde han utgifva en första samling Genremålningar i
bokform. 1843 följde De fyra signaturerna och Guvernanten,
1845 Pastorsadjunkten och Ett namn, 1846 Paralleller.
Samma år flyttade han till Stockholm, och romanerna
tillväxte därefter i storlek. 1847 kom Penningar och arbete;
1849 Hat och kärlek; 1850 Olga; 1852 Träskeden och
Kärlek och affärer; 1853 Herr Simon Sellners rikedomar; 1854
Waldemar sborgs fideikommiss; 1855 Skyddslingen och 1856
Hemma; 1857 Samhällets kärna; 1860 En samling vers,
Blad ur Katarina Månsdotters minnesbok, och slutligen
påbörjade han 1862 utgifvandet af barntidskriften Linnea, den icke
minst berömda af hans många publikationer. Under
40-och 50-talet var han en af våra mest lästa författare, och
ännu i dag värmes mången af den äldre generationen vid
tanken på hans älskvärda och samhällsnyttiga skrifter.
Genom hela sin läggning och uppfostran var Onkel Adam
fylld af en hart när svärmisk ömhet för mänskligheten och af
dessa världsförbättrarplaner, hvilka i förnuftets och kärlekens
namn uppmanade människorna att omskapa sig själfva och
samhällena. Han var en man fylld af varm religiositet, stark
pliktkänsla och ett oändligt begär att förbättra människorna.
Därför har han också sällan fattat pennan utan för att
påpeka ett lyte, blotta ett samhällsondt, för att reflektera och
moralisera. Onkel Adam är den mest tendentiöse af tidens
romanförfattare. Han började helt harmlöst med att gifva
luft åt sitt satiriska lynne i små skisser. Så t. ex. hånas i
3. — Nationallitteratur. 13.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
