Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onkel Adam
”Generalmönstringen” den tidens militärlif: ingen ordning,
mycket champagne. I Brottslingen visar han, huru samhället
genom hårdhet och orimliga lagar uppfostrar människorna
till tjufvar och mördare. Alla dessa hans genremålningar äro
nästan fotografiskt återgifna verklighetsbilder. Man måste
beundra Onkel Adams berättartalang, hans goda lynne, hans
kvickhet i dylika smärre stycken. Här återgifves just en serie
dylika genremålningar, som Onkel Adam sammanfattat under
titeln Minnen från mina informatorsår.
Onkel Adam borde aldrig öfvergifvit denna kortare
berättelse. Olyckligtvis gjorde han det emellertid snart nog och
kastade sig med ”Guvernanten” in på den stora romanen
för att riktigt få plats för sina reformidéer. Dessa romaner
äro i våra dagar icke lätta att genomläsa. Karaktärerna äro
nämligen icke genomförda utan sönderfalla under
berättelsens gång i flera olika, vidt skilda personer. Äfven
kompositionen är ytterst bristfällig. I själfva verket upplöser sig en
roman af Onkel Adam i en serie af små situationer, hvilka
hvar för sig kunna vara nog så nöjsamma.
Emellertid hafva dessa romaner i icke ringa mån bidragit
till de humana reformers genomförande, som sysselsatte hans
samtid. Han hade rätt, då han 1869 i företalet till sina
samlade skrifter yttrade: ”Jag har nu omläst dessa många smärre
och större skrifter, dem jag under mer än ett fjärdedels sekel
till en stor del hunnit glömma. De hafva förefallit mig som
nya bekantskaper, men jag har i dem ej funnit ett ord, som
jag ångrar, eller en åsikt, som jag vill taga tillbaka. Det är
således klart, att jag från ungdomen och ända in i ålderdomen
bibehållit samma lynne, samma förtjänster och samma fel.
Min lycka har varit att mina landsmän ungefär hafva desamma
både förtjänster och fel som jag — att det således icke varit
något annat än en svensk, som skrifvit för svenskar.” Han
dog i Linköping natten till den 31 januari 1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
