- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
23

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ännu syntes ingenting, men de förfärliga bränningarna
hördes som en aflägsen åska, och ju närmare båten nalkades
skären, desto belåtnare och ljusare blef uttrycket i
Haralds-sons grymma drag. ”Hör du hur det ryter? Hafstrollen
spela och dansa — det är en lustig lek!” sade han till Birger,
som låg bredvid honom och dystert stirrade utåt det
hemlighetsfulla svalget.

,rEn gång i min ungdom,” återtog Haraldsson med ett
underligt leende, ”en enda gång, har jag seglat genom
bränningarna. Öppningen är knappt tio alnar. Styr man det
minsta ur rännan, ä’ fartyg och lif inte värda en kabelända.
Den gången lyckades jag, och förföljaren blef för mina ögon
krossad mot klipporna. Förstår du min mening, Birger?
Vi ha intet annat val, och jag hoppas att det nu skall gå på
samma sätt!”

”Vi få se!” sade Birger entonigt. ”Vi ä’ icke där än.”
Han sprang hastigt upp. ”Hör ni, far, han prejar oss . . .
vi ha honom rakt på hälarna.”

”Ännu inte, ännu inte,” sade Haraldsson med
märkvärdigt stadig röst, ”än ha vi lite försprång.”

”Men om vi icke ge oss, skjuter han innan vi hinna . . .
Hör, han ropar oss åter an!” yttrade Birger äfven med ett
lugn värdigt ett bättre mål.

”Nu!” ropade Haraldsson i högsta spänning, då båten
nästan uppnått svalget; men i samma ögonblick for en
eldstrimma från tulljakten, som kommit helt nära — en kula
susade förbi sälskyttarnas båt, och en annan afslet
fock-skotet.

”Död och förbannelse!” röt Haraldsson, ”vi ä’
förlorade, om inte skotet blir inhaladt! Gör hvad du förmår,
Birger ... vi hänga på ett hårstrå!”

Men resen hade redan, utan att afvakta faderns
befallning, fattat den för stormen fladdrande focken, bemäktigat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free