- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
27

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i det han stack hufvudet ned genom öppningen och visade
daggen, som han höll i handen.

Ett vilds hemskt och gällt tjutande var Antons enda
svar; och ehuru skakad af vrede och knappt i stånd att
styra sitt obändiga lynne, nödgades Karaldsson, af fruktan
att blifva hörd och upptäckt, draga sig tillbaka.

”Hvad är att göra?” sade han till Birger. ”Pojken
kan förråda oss!” Rysande för sina egna ord, såg han ned
i kojen med en blick, för hvilken till och med Birger
blinkade. ”Hvad är att göra?”

”Intet,” sade Birger dystert, ”intet kan göras, ty den
stackars gossens hjärna är rubbad. Fyra blodskulder hvila
på våra hufvuden. Det hade varit så godt att bränningen
vid Paternosterskären slukat oss alla.”

”Är du en sådan feg kruka, att du redan ångrar dig?”
sade Haraldsson med rå stolthet. ”Hvad jag en gång gjort,
ångrar jag aldrig: käringar kunna pipa, men männer handla.
Du borde blygas att tala som du ej vore son till Håkan
Haraldsson, den största lurendrejarn i skärgården!”

”Och mördarn och sjöröfvarn!” hånade Birger med
grym bitterhet.

”Tig, pojke, och gå till arbetet,” dundrade Haraldsson
med rullande ögon — ”eller vill du bli sedd här?”

Birger mätte med en föraktlig blick fadern. ”Vi måste
bort, jag vill hjälpa er!” sade han med stadig, lugn röst.
”Sedan ...” Han slutade ej meningen, men Haraldsson såg
i sonens öga något, som öfvertygade honom, att deras
blomstrande verksamhet öfverlefvat sina bästa dagar.

”Feg, feg!’ mumlade den gamle med sammanbitna
tänder. ”Afkomman duger ej. Men bort nu, medan
galningen där nere tiger!”

Och gynnade af den starka dimman undkommo de
brottsliga lurendrejarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free