- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
28

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SENARE DELEN.

ADERTONDE KAPITLET.

Aldrig hade någon tid förefallit Gabriella så lång som
denna månad, hvilken ännu återstod innan Larsmässan.
Slutligen kom den likväl, och nu syntes Gabriella särdeles lifvad
och i fullt bestyr med att göra sig färdig till resan. Det var
dagen förut. Hon satt på sin kammare och slutade en
klänning, om hvilken hon likväl endast själf visste, att den icke
första gången skulle begagnas i Göteborg, utan just medan
de andra voro där. Och för att vinna sitt ändamål ärnade
vår hjältinna, hos hvilken det tysta, synbara motståndet mot
hennes önskningar väckt begäret att hjälpa sig genom list,
helt oförmodadt bli illamående under natten. Emellertid bör
det nämnas till hennes heder, att det var högst ogärna hon
tillgrep ett sådant medel och att hon med särdeles nöje skulle
ha begagnat hvilket bättre som helst för att slippa resan.

Skickelsen hjälpte henne ur detta bryderi.

Just som hon fastsydde sista haken i klänningen,
inträdde Anton och satte sig bredvid henne.

”Så, har du nu den strunten färdig!” sade han och
kastade en föraktfull blick på klänningen. ”Du gläder dig
väl att få slå dina krumbukter i den där grannlåten?”

”Ja visst — jag tänker, att Göteborgsherrarna nu som
vanligt skola se på mig.”

”Men det är väl en, som du hellre vill skall se på dig . . .
Hör, Ella, om jag hade något för ditt eget bästa att be dig
om, skulle du neka mig det?’

”Det är svårt att veta — det kommer an på hvad det
vore.”

”Å ja, så säger folk alltid,” återtog Anton misslynt, ”och
sen heter det: allt annat hvad du ber mig om vill jag göra,
men icke det!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free