Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprang Arnman upp på bryggan och strax därefter in i
dagligrummet.
Ett sådant ögonblick af sälihet som det följande hade
ingen af dem ännu uppiefvat. Att träffas ensamma just nu,
då deras hjärtan flögo emot hvarandra, det var mer än de
kunnat hoppas, nästan mer än de kunde bära. Gabriella
satt på soffan, Arve stod framför henne, men ingen lär
förmoda, att det länge förblef så.
Visst var vår jaktlöjtnant litet blyg och tyckte, att det
var mer än mänsklig lycksalighet att sträcka sitt hopp till
något högre än att kyssa hennes hand, men då han
varse-blef, att Rosenbergs ring försvunnit, då visste han hvad
klockan var slagen och tog mod till sig. Att börja med satte
han sig bredvid Gabriella, utan att släppa hennes hand,
men då han såg en tår smyga sig fram i hennes öga,
förmådde han ej längre behärska sina känslor: han lutade sig
ned — och den första kyssen satte en än högre rodnad på
Gabriellas varma kinder.
"jag vet ej hur man kan lefva efter en sådan stund
som denna!" var det första ord han yttrade. Där satt
Gabriella omsluten af hans arm, med hufvudet lutadt mot hans
kind, och äfven hon tänkte, att en sådan salighet som denna
ej mera kunde återkomma i detta lifvet. Den kyss, hon
utväxlat med Rosenberg, var kall mot den, som hon nu utbytt
med Arve. Hårdt slutna til! hvarandra, fasthöllo de den
förflygande minuten, men den flydde likväl och med den
drömmen och berusningen.
Ett skri, blott ett, men det så skarpt och
genomträngande, att det uppväckte de lyckliga, hördes utifrån. De sågo
åt fönstret — där blickade Antons förställda ansikte emot dem.
"Herre Gud, den galna människan!" ropade Gabriella
och sprang häftigt upp. "Hvad har han nu fått i hufvudet?’’
Himlen var försvunnen — afgrundens budbärare
kvarstod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
