Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då vi i oro afvaktade min fars återkomst för att erhålla
hans samtycke till vårt giftermål, förekom det mig liksom
jag erfarit den största lycksalighet jag kunde känna: jag
visste då, att jag öfver allt annat älskade Arve.”
”Och du afsäger dig honom ändå?” sade Rosenberg
med ett slags stelt lugn, som djupt grep Gabriella.
”Ja, jag afsäger mig honom, ty i samma ögonblick
jag återsåg dig — din ring satt ännu i går på mitt finger
kände jag, att äfven du var mig för kär, att jag skulle kunna
bereda dig en så stor smärta som den att se mig lycklig
med en annan. Jag ville icke tillhöra någon — och då ni
bägge nu dela lika öde, ha ni ej skäl att klaga.”
Rosenberg log bittert. ”Det är en grym tröst att en
annan skall dela min olycka. Men också den trösten tar
väl snart slut! Efter ett par månader, när jag drifver kring
främmande länder, men då utan annat mål än att döfva
min sorg, finner du väl, att detta beslut var aftvunget i
ögonblickets ängslan och därför ogiltigt.”
”Jag har icke brutit mitt löfte till dig, Rosenberg,
sade Gabriella med ett allvar och en värdighet, som bjöd
öfvertygelse, ”och därför har du ingen rättighet att tvifla
på att jag skall hålla detta. Tro mig, hvad jag sagt är säkert
och hvar helst du hamnar i världen, så tag med dig den
öfvertygelsen, att jag lefver er bägge trogen och trogen mitt
löfte!”
”Det var en bitter balsamdroppe, men det är ändå en
balsam för ögonblicket — en dag skall jag måhända blifva
mindre egoistisk!” svarade Rosenberg. ”Och nu återstår för
mig icke annat än att liksom Arnman resa min väg. Jag vill
ej förnedra mig genom klagan, men om du ändå visste med
hvilka känslor jag under hitresan sade till mig själf: ’Nu
är du en bergad man, nu är hon din,’ och med hvilka känslor
jag nu reser härifrån! Jag vill öppet säga, att jag i början
trodde, att din böjelse för Arnman endast var ett flyktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
