Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”På nordvästra udden.”
”Då skall jag ge mig dit. Jag vill se Petters hem och
hans hustru — dem kan jag göra någon glädje. Men jag
återvänder i natt till Göteborg och går med första segelklara
fartyg tillbaka till Amerika för att aldrig mer återse det land,
som väl födt mig, men icke gifvit mig någon sällhet. Kanske
är jag ändå för orättvis: en gång var också jag lycklig . . .
Nu är det förbi, sällhet, hopp, äregirighet, alltsammans
icke värdt mera än en brusten kabelgarnsända. Men det får
gå! Mitt hjärta är ock brustet. . . Och nu farväl, Gabriella,
du Tistelöns farliga ros , .
*
Och nu var äfven han borta.
Ensam satt Gabriella med det tyngda hufvudet stöd t
mot handen. Hvilken omstörtning på några få timmar! Hon
hade därunder genomlefvat så mycken salighet och smärta,
som kunnat utminuteras på ett helt lif. Nu låg allt bakom
henne, och hon bemödade sig att återvinna åtminstone så
mycken sansning, att hon kunde tänka sig in i det lif, som
skulle följa. Men fåfängt blef bemödandet att reda
tankegången : blott förmågan att känna tycktes vara kvar — denna,
den bittraste, fanns också till yttersta grad.
Redan led det mot aftonen och skuggorna förlängdes.
Men ännu hördes ingen af i huset; ingen af dem, som gått att
söka efter Anton, hade återkommit, och ej heller hördes några
årslag från Haraldssons båt — allt var tyst, allt hvilade, utom
Gabriellas smärta, som ej hade reda på tid eller rum.
Då hördes på gården starka, grofva steg liksom af flere
karlar. Gabriella väcktes ur sin tunga dröm. ”Kan Birger
redan vara hemma?” tänkte hon, men gången kände hon
ej igen och icke heller de häftiga slagen på förstugudörren,
hvilken Rosenberg tilldragit.
Gabriella förstod, att det var främlingar, men hon rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0055.html
