- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
64

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en nätt stuga låg. Han stannade utanför det ena lilla fönstret
och sökte därigenom få en skymt af det inre, men fönstret
hade sin gardin, och han kunde ej se annat, än att ett ljus
skimrade därinne. Nu gick han till dörren och klappade fyra
lätta slag. Af den hastighet, hvarmed regeln fråndrogs, kunde
lätt märkas, att han ej gjorde sitt första besök, utan att
hälsningen var känd.

Dörren öppnades, och Lena, nu madam Lindgren, visade
sig med ett ljus i handen.

”Gud signe löjtnanten!” sade hon i vänlig ton. ”Det
kunde ingen tilltrott honom att i denna vefvan visa sådan
välmening — han har, minsann, skäl till annat. Men så
rår inte mamsell Ella för hvad far och bror hennes gjort.”
Arve inträdde i det snygga rummet och tog plats på den
nyskurade bänken mellan långbordet och väggen. ”Nå, min
snälla Lena, har du ej din man hemma?”

”Nej, han är borta, herr löjtnant: han reste åt
Göteborg just i afse.”

”Då reste han visst icke ensam ?” inföll Arve frågande.
”Nej, det vill jag inte säga, för det är allt den, som
lika gärna som löjtnanten vill veta något från Tistelön.”
”Kapten har således åter varit ute?”

”Ja, han har legat här i tre dagar, och han har gått
här och ängslats och våndats just som löjtnanten, stackare.
Fast jag fyra gånger var öfver, tjänade det till intet.
Mamsell Ella vill inte se honom: hon bad hälsa’n, att hon aldrig
uthärda’t, att hon skulle förgås af skam och att han. om
han nå’nsin hållit henne kär, skulle bege att fråga efter
henne. Men till tröst i bedröfvelsen skicka’ hon honom en
lock af sitt granna hår; och frun, hon skref . . . jesses, så
vackert! Hon läste brefvet högt för mamsell Ella, och jag,
som satt i nästa rum, hörde hvart eviga ord. Jag kan inte
säga hur orden föll sig, men meningen var, att de hade stor
aktning för honom och att de aldrig nog kunde tacka för,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free