- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
69

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lämnade dem så mycket ljus, att de kunde upptäcka
hvarandras ansikten.

”Gud, Arve — är det du!” Gabriellas röst sammangöt
hela hjärtats öfversvallande känslor i dessa ord.

”Ja, ja . . . nu vill jag lida tåligt, sedan jag sett dig!”

"Gå, gå, för himlens skull!” sade hon. ”Vi töras ej
längre se hvarandra, men min själ är hos dig hvar stund."

”Bara en bön ännu!” Han sträckte händerna upp mot
fönstret. ”Gif mig den duken, du har på dig, och sedan
farväl för evigt!”

Han kunde icke se den blygsamma rodnad, som
öfver-for Gabriellas kinder, men i nästa sekund nedföll duken,
som täckte hennes vackra hals — och fönstret tillslöts.

Arve gömde det dyrbara minnet vid sitt bröst, och i
det han kastade en dröjande blick åt fönstret, aflägsnade
han sig. Men han hade ej hunnit många steg, då en stark
hand grep honom i kragen och en grof röst yttrade: "Hallå,
hvem smyger här i mörkret?”

”Tyst!” sade Arve, brydd att finna sig i denna
belägenhet, då han igenkände en af Birgers båtkarlar. ”Släpp mig,
Nils, det är jag! Du kan väl förstå, att jag icke är här i
ond afsikt. Länsmannen må sköta sitt för sig . . . Men där
har du en duktig hacka, Nils, för att du skall tiga med
att du sett mig här jag vet du är karl att hålla det du
lofvar!”

”Gud bevara löjtnanten! Tiga kan jag, och inte är jag
så enfaldig heller, att jag inte begriper hvad slags ärende
löjtnanten hade — det är riktigt synd om’na! Men laga sej
nu af, för här går strängt till nattetid, så jag tror, att inte
många ska våga sej hit.”

Arve klättrade åter öfver klipporna, steg i båten och
rodde skyndsamt tillbaka . . .

Vid samma tid jaktlöjtnanten lämnade Tistelön, satt
Erika i en kammare, hvars tillskrufvade luckor och reglade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free