Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målet för räddningen, efter mödor, kval och otroliga
försakelser, öfvermannades han i sitt eget hus — inför Erikas ögon
- och det af den mördades son.
Med ljuset i handen gjorde länsmannen en rund kring
rummet och den intill stötande kammaren, och sedan han
förvissat sig, att alla luckor voro väl tillskrufvade, utlät han
sig: ”Jag är trött efter schå’n . . . Vräk in den där” — han
visade på Birger — ”i kammarn! jag kastar mig här på
soffan, och gubben kan I väl se efter.”
Mekaniskt trädde Birger öfver tröskeln, och hans hustrus
ängsligt sökande blick fick ej sjunka i hans, ty den var sänkt
mot golfvet. Erikas fattning, som öfverlefvat detta pröfvande
uppträde, gaf ej heller nu vika. Användande sin enkla
vältalighet hos länsmannen, erhöll hon tillåtelse att i sin mans
sällskap tillbringa de timmar, som återstodo innan afresan,
och hon fick äga den trösten att, knäböjande, med hufvudet
lutadt mot sin olycklige makes bröst, uppsända brinnande
böner för hans själs frälsning. Öfver Birgers blekblå läppar
gick intet ord, men hans suckar talade ett tydligare språk
till den in i själfva döden djupt älskade kvinnan.
Lutad öfver den länstol i yttre rummet, där fadern satt.
stod Gabriella, och hennes lyssnande öra uppfångade, mellan
de svordomar, som ännu icke afstannat på hans läppar, några
till henne sakta riktade ord. Med besiutsam röst hviskade
hon tillbaka: ”Lita på mig, pappa, det skall ske!” Men
huru betedde sig Gabriella? Var det i tårar och ångest som
man såg henne vrida händerna och tigga försköning för sin
gamle far? Var det i varma böner och med böjda knän
hon, liksom Erika, anropade Gud för de villade själar, hviika
kanhända snart nog skulle träda inför hans domstol? Nej,
i denna afgörande, mellan lif och död sväfvande stund
utvecklade sig fullkomligt hennes starka själ: den kände, att
här framför allt fordrades handling. Tårar hade hon gjutit,
böner hade hon uppsändt men nu hade hon blott tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
