Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamle gråhårige syndaren. Hans älsklings, hans
Gabriellas, varma böner under långa, i fängelset genomvakade
nätter hade, i förening med själasörjarens omsorger, gjort
det öfriga; och om han ej gick till döden såsom en
fullkomligt ångerfull syndare, en med sin Gud fullt försonad
människa, så gick han likväl ödmjukt, utan trotsigt hån och utan
nesligt vankelmod.
Birgers hopp var i himlen — hans Erika väntade honom.
Och om på hans manliga, men bleka ansikte en djup rörelse
var tecknad, fanns likväl ingen nog grym att misstaga sig
på betydelsen däraf. Birger Haraldsson hade lefvat som en
man, och han dog som en man. Vårt samhälles ohyggliga
lagar kunde icke tillåta den förbättrade medborgaren att under
en längre lefnad sprida nytta och välgärningar omkring sig!
Om aftonen af den blodiga dagen stod, sedan
skymningen inträdt, Antons spöklika gestalt på den plats vid
landsvägen, där mördarnas kroppar hängde på stegel och hjul.
Det var ett märkvärdigt uttryck af ljus och frid, som då
sväfvade öfver den sinnessjukes anlete. Sedan han till
af-skedshälsning nickat åt far och bror, återvände han med
hastiga steg; och under den ljusa majnatten uppsökte han sin
farkost och styrde mot den sidan af Tistelön, där han förr
brukat sitta bland säfven.
Han hade uppnått sin älsklingsplats.
Ett par ögonblick stod han upprätt i båten, och hans
ögon lyste af salighet och det ljufvaste hopp. Han lyssnade.
För hans tröttade sinne klingade gullharpans fridstoner. Då
tvekade han icke längre. ”1 ropen mig, jag är färdig . . .
min förlossningstimma är inne — jag kommer, jag kommer!”
jublade han och störtade med utbredda armar dit ner, där
hans oroliga, länge sökande hjärta famnades af hans fader
och moder: de blå böljorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
