Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En resande, som trettio år efter de i vår berättelse
skildrade händelserna genomreste samma trakt af bohuslänska
skärgården, har berättat, att det lilla fiskläget, efter
jaktlöjtnant Arnmans transport, fullkomligt återfallit i dess förra
vanlottade belägenhet. Än i dag förtäljes såsom en saga
af invånarna om den goda tiden, då den unge jaktlöjtnanten
och hans saknade mor gåfvo deras bekymmersamma lif en
bättre riktning. Allt försvann med dem, till och med skolan,
som vid gamle Flints död hade upphört.
Hvar Arnmanska släkten sedan hamnat, visste ingen på
fiskläget; men i ett litet värdshus mellan Marstrand och
Göteborg hörde samme resande af den fryntlige värden, f. d.
skepparen Lindgren, att jaktlöjtnanten kommit till välstånd
och vid längre framskriden ålder gift sig för att innan moderns
död skänka henne en länge efterlängtad glädje. Men om
sin forne kapten berättade Lindgren, att han ogift dött utrikes.
Rörelsen på det lilla värdshuset var god, och Lindgren
förtjänte sig mången extra penning blott genom att för
enträgna resande försiktigt lyfta på gardinen öfver en glasruta.
Rutan satt i en afskild dörr, och den, som blickade ditin,
såg endast en kammare med en säng, ett bord och ett par
stolar. Vid bordet satt en skrynklig, ihopkrumpen gumma
i hvitstärkt mössa. Hennes matta händer lekte mekaniskt med
två små snäckor. Intet spår af skönhet fanns i det gulbleka,
af sorgen utmärglade ansiktet — ”och ändå”, sade
traktör-skan, som vanligen smög sig bakom sin man, ”kallades hon
fordom Rosen på Tistelön.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
