- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
96

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag är Kalle Utter,” presenterade sig den nya
informatorn, ”och jag får hälsa från Ekström; han är nu i farten
med sina tentamina och knep sig, dagen innan jag for, sitt
laudatur i fysiken.”

Därefter närmade han sig baronen och räckte honom
vänligt sin hand. Friherren, synbarligen något generad,
liksom det öfriga sällskapet, räckte med en förnäm
vårdslöshet blott fram ett finger. Kalle Utter, som kanske trodde
det var en utmaning på fingerkrok, mötte baronens finger
med ett af sina, krökte, knep om och knäppte till.

”Aj!” skrek baronen, drog åt sig fingret, svängde det
i luften, än svärjande och än blåsande på det.

”Ursäkta!” bad Kalle Utter, och som han såg familjen
rangera sig vid kaffebordet, tog äfven han helt ogeneradt
sin plats därvid. Saknande brännvinsflaskan och tittande
för-gäfves efter sillen, tog han sin ersättning i en tallrik med
salt oxtunga, den han ensam plundrade, och tömde därpå
två stora koppar kaffe.

”Herrskapet super inte, ser jag,” började han
konversationen, ”och onödigt är det också på förmiddagarna. Baron
har en ypperlig jaktmark, efter hvad jag hört, och om
det inte finns goda jakthundar vid gården, så väntar jag efter
mig från Stockholm ett par stöfvare, väl dresserade på hare,
fast de ibland ha den ovanan att bita får. I går afse tyckte
jag mig märka ett grund midt i sjön, där det bör gå stora
abborrar, men det är väl ondt om daggmask i denna
välsignade torka. Du, min kära skrapnos,” tillade han,
vändande sig till betjänten, ”du ska passa på i natt när daggen
faller och skaffa mask, du får en skilling för hvart hundrade,
och jag lofvar herrskapet abborrar till morgon, middag och
kväll.”

Herrskapet sneglade tigande på hvarandra, och betjänten
blängde ursinnigt på den nya informatorn. Ändtligen steg
man upp från kaffebordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free