Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Herre!”
”Herre!”
”Jag vet inte, hvad som hindrar mig från att kasta er
utför trapporna!” röt baronen utom sig.
”Vet ni inte? Men det vet jag,” svarade Kalle Utter,
nu först resande sig från bordet. ”Det blir allt jag, som
kommer att sätta p för den saken. Emellertid antar jag
utmaningen med största nöje. Kalla upp era drängar, ju
flere dess bättre. Jag har ännu inte försökt mig på
östgötar och vet följaktligen inte, hur mycket stryk de tåla,
men jag förmodar, att de tåla rätt mycket. Ack! jag
be-höfde verkligen denna lilla muntration efter en så eländig
middag.”
Kalle Utter gnuggade därvid händerna, och hans ögon
brunno af den innerligaste förnöjelse. Hans resliga gestalt
fördubblades i den förskräckta familjens ögon.
”Damerna behöfva alls inte oroa sig,” lugnade Kalle
Utter, ”och inte är det mitt fel att sämjan blifvit störd.
Jag har försökt att uppfylla min plikt som lärare och roa
mitt värdfolk som gäst, fast det varit som att kasta vatten
på gåsen. Som sagdt är, herr baron, jag reser klockan sju
med eller utan slagsmål, allt efter som ni behagar, men
helst med, och jag reser, märk väl, i den bästa vagnen och
efter de bästa hästarna, de enda som ha något hull och äro
comme il faut här på gården.”
Efter detta afsked gick Kalle Utter ner på sitt rum.
Men en timma tidigare än beställdt var stod verkligen det
bästa ekipaget väntande på gården. Baronen skulle ha
bestått fyrspann för att bli kvitt en så bruta! informator. I
liggande ställning och med fotterna på baksätet kom Kalle
Utter riktigt magnifikt fram till gästgifvargården. Där
började han något närmare begrunda sin ställning i världen.
Det föreföll honom mindre angenämt att återse Uppsala och
råka sin vän Ekström och icke heller så trefligt att resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
