Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Stockholm till sin fader, tunnbindaren, som gladt sig
öfver sin sons guvernörsbefattning i ett högadligt hus.
Han tog därför sitt parti och reste till Småland,
träffade där en gammal studentkamrat, blef genom denne
bekant med en bruksförvaltare, som behöfde en s. k.
”gå-påare”, för att hålla det styfsinta bruksfolket i tygeln. Kalle
Utter antog med nöje en sådan befattning och hamrade
nästan flitigare på smederna än desse på järnet samt gifte
sig efter några års förlopp med bruksförvaltarens dotter och
blef en dag sin svärfars efterträdare på bruket. Hans hustru,
en duglig och behaglig kvinna, lyckades småningom att kväsa
det vilda studentöfvermodet. Men en gång blossade det upp
för ett ögonblick, och det för den välsignade hebreiskans
skull, som han alltid skulle ha olägenhet af.
Pastorsadjunkten i socknen, hvilken beredde sig till
pastoralexamen och måste uppfriska sitt minne i hebreiskan,
hade nämligen vändt sig till sin goda vän och bror Kalle
Utter för att få några lektioner i Psaltaren, och Kalle Utter,
stolt öfver att vara den ende bruksförvaltare i världen som
kunde hebreiska, hade med nöje åtagit sig besväret. Men
vid ett tillfälle, när elevens okunnighet var för stor och
lärarens tålamod för litet, hade Kalle Utter i sin blinda ifver
och glömmande sin discipels ålder och stånd, kastat denne
framstupa öfver en stol och stuta t honom så förskräckligt,
att det blef föremål för ytterligare handläggning vid
häradsrätt.
Det berättas likväl, att han från den betan blef
fullkomligt spak, och att han sedermera blott visade sin styrka
genom att lyfta den stora brukshammaren från städet, så
ofta någon resande besökte bruket, och ville den resande på
hans tillsägelse sätta sig själf på hammaren, medan han
lyftade, så kände han sig särdeles nöjd och belåten.
* * %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
