- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
108

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hos en person, som för sina underhafvandes upptuktelse
hade en enkom s. k. ”spökammare” på sitt gods.

”Jag har ympat trän, dem alla andra ansett ohjälpliga,
och lyckats,” svarade Lars Blom och reste, trots alla
varningar, till Skåne. Kommen dit och till det gods, hvars
trädgårdsmästare han skulle blifva, fann han både trädgård
och växthus i största lägervall.

”Hur många dagsverken består man trädgården?”
frågade han inspektoren samma dag han kom.

”Hundra på året,” svarade denne.

”Anser herrn det möjligt att hålla trädgård och
växthus i försvarligt skick med så ringa hjälp?” frågade vidare
Lars Blom.

Inspektoren ryckte på axlarna, men teg.

”Först måste växthuset sättas i fullgodt skick,”
förklarade trädgårdsmästaren, ”och sedan måste jag ovillkorligen
ha minst fyra hundra dagsverken att tillgå om året.”

”Måste?” upprepade inspektoren, dragande på mun,
men seende sig likväl omkring med en skygg blick. ”Men
allt det där får ni tala med nådig majorn själf om.”

”Det är just det jag tänker göra,” yttrade Lars Blom
och gick för att söka ”nådig majorn”.

”Den där blir inte två dagar på gården,” mumlade
inspektoren efter honom, ”och kommer han härifrån med
ryggbastet helt, så vill jag vara en åsna.”

Blom fann ”nådig majorn” sittande ensam på kontoret
framför sin pulpet. Det var en lång, mager och
medelålders man med stel hållning och lika stela anletsdrag.
Underläppen gick öfver och nästan skylde den öfre, mindre
af natur än af vana. Det skall betyda förakt för allt.
ögonen, utstående och något stora af naturen, hade äfven.
genom vanan att till hälften sluta ögonlocken, blifvit små
och plirande. Det skall betyda förnämhet. Major L*
be-höfde icke dessa onaturliga grimaser, eller hänga ut skylten

ros

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free