- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
110

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Majoren, likblek, stod en stund liksom förstenad.
Därefter hastade han till fönstret, slog upp det på vid gafvel
och ropade på folk. Lars Blom satte sig lugnt på en stol.
Kontorsdörren öppnades, och in skyndade några drängar
och torpare, hvilka händelsevis befunnit sig utanför
flygel-byggningen, hvaruti kontoret var.

”Grip honom! Det är en stråtröfvare, en mördare!"
ropade majoren till sitt folk, i det han pekade på den nya
trädgårdsmästaren.

"Det står aldrig rätt till med husbond,” yttrade Lars
Blom med uttryck af det djupaste deltagande. ”Har han
länge varit så däran?" tillade han halfhögt, i det han vände
sig till drängarna och pekade med fingret på sin panna.

"Ack, sådan kanalje!” röt majoren. ”Visitera genast
hans fickor! Han har mordvapen på sig och har nyss hotat
skjuta mig för pannan!”

”Gud tröste oss för vår stackars husbonde!” klagade
Lars Blom, runkande på hufvudet. "Nåväl, majoren skall
få sin vilja fram, och här äro nu mina fickor! Visitera
dem noga, godt folk, så majoren blir öfvertygad om att
allt är en tom irring.”

Därvid vände han ut och in på alla sina fickor.
Tor-parna och drängarna, af hvilka några redan kände den nye
trädgårdsmästaren, stirrade med förvåning än på denne och
än på majoren, men verkställde slutligen den anbefallda
undersökningen, utan att finna annat än en liten pappdosa
full med snus. Majoren lade själf handen vid verket, utan
att resultatet blef annorlunda.

”Men,” utropade han fradgande af raseri, ”jag såg ju
själf pufferten, som den skurken nyss riktade emot mig! . . .
Kanske han kastat undan den på något ställe här på kontoret."

Man började leta öfverallt, under pulpeter, soffor och
stolar, men lika fruktlöst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free