Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom/’ yttrade Lars Blom med det största lugn i världen.
”Det är för andra gången i dag jag varit utsatt för ett så
kränkande bemötande i annat folks närvaro.”
”Fram med pufferten!” fortfor majoren.
”Om det hos mig finns någon puffert eller annat
mordvapen eller ens så mycket som en trädgårdsknif/’ förklarade
Blom, ”så vill jag öppet bekänna mig skyldig till det grofva
brott, hvarför min husbonde beskyller mig . . . Men man
skall icke finna något, och jag fruktar nu, liksom nyss, att
det inte står rätt till med nådig majorns hufvud, ty . . .”
Majoren höjde sin kantschuk och ärnade rusa på
trädgårdsmästaren, då kyrkoherden och häradshöfdingen trädde
emellan.
”Han har omöjligen kunnat komma ur boden, sedan
herr majoren själf stängde till den,” anmärkte den senare,
”och följaktligen måste han ha pufferten hos sig eller gömd
här, så framt han inte sväljt den, hvilket är omöjligt.”
Därefter företogs undersökningen nr 2 både af
inspektoren och häradshöfdingen själf, men aflopp på samma sätt
som nr 1, eller att ingenting annat fanns än den där
snusdosan, hvilken tömdes och äfven undersöktes, liksom man
trott att en puffert kunde döljas i den. Alla sågo förvånade
på hvarandra, och majorens häpenhet och harm kunna ej
med ord beskrifvas.
”Ni medger kanske inte heller, att ni stjälpt ett
bläckhorn öfver herr majorn?” frågade häradshöfdingen.
”Jo visst,” medgaf Lars Blom, ”men jag tog det i
brådskan för en karaffin vatten, när majoren svimmade på
kontoret. För resten har jag nyss bedt majoren om
förlåtelse för det och fått hans tillgift också.”
”Har han fått min tillgift!” gnisslade majoren.
”Hå kors,” fortfor Lars Blom, ”majoren var ju nyss
inne här i boden och skämtade själf om saken och sade
skrattande så här: Min kära Blom, man kunde lätt tro, att
113
1Va t ional l i 1t er a tur. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
