- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
116

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En dag kort efter majorens tillfrisknande fick Lars
Blom befallning att genast gå upp till majoren. Han gick
och fann denne, som han ej sett sedan uppträdet vid
materialboden, sittande i ett mindre rum strax innanför
tamburen till den stora praktvåningen. Majoren såg något blek
och medtagen ut, men hans fysionomi var icke blidare för det.

”Ni vill inte packa er af med godo,” började majoren.

”Nej, icke ens med ondo,” svarade trädgårdsmästaren.

Majoren, hvilken satt vid ett bord, framtog ur en låda
ett skrifvet papper, som han utbredde på bordet.

”Det är kontraktet, som min kommissionär i
Stockholm å mina vägnar upprättade mellan oss,” upplyste han.

”Nå än sen?” frågade Lars Blom. ”Det är ju i sin
ordning att majoren har det ena exemplaret, liksom jag har
det andra.”

”Du skall genast teckna på detta kontrakt, att du i
morgon lämnar min tjänst utan ringaste ersättning.”

Lars Blom stirrade något förvånad på majoren, ty det
föreföll honom bra besynerligt att denne, efter hvad som
passerat mellan dem, ännu kunde tro honom om så mycken
medgörlighet.

”Det gör jag visst inte,” svarade han emellertid.

”Du måste det,” försäkrade majoren, ”ty i annat fall
skall jag veta att med tjänliga medel förmå dig därtill,”
tillade han, fattande uti ett tjockt spanskt rör, som stod
nära till hands.

Bloms förvåning stegrades ytterligare vid detta nya
hot, om hvars maktlöshet majoren redan förut bort hafva
öfvertygat sig. Han kastade en skarpt forskande blick kring
väggarna och sänkte, efter någon stunds begrundande, blicken
emot golfvet, röjande numera den största ödmjukhet och
fruktan.

”Du skrifver såsom jag befallt, din slyngel!” forfor
majoren, närmande sig med spanska röret i högsta hugg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free