- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
119

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på hans stig, äfvensom för att få nedlagd en process, hvilken
skulle väcka allmän skandal på samma gång som allmän
skadeglädje.

En opartisk person uppdrogs att tala med Lars Blom
om saken, och denne förklarade sig beredvillig att nedlägga
processen och genast afflytta mot villkor: 1 :o att han
oaf-kortad finge ut sin lön för alla de fem åren, och 2:o att
honom dessutom tillförsäkrades en årlig ltfstidspension af
femhundra rdr rgs. Dessa pretentioner, ehuru rätt billiga
och mänskliga för att vara af djäfvulen, bragte majoren i
nytt raseri. Men slutligen gick han in på affären, och en
vacker dag reste Lars Blom, vederbörligen dokumenterad,
tillbaka till Stockholm och mottogs med öppna armar på
samma ställe där han varit förut.

”Men,” frågade jag en gång Lars Blom, när jag en
sommardag var ute hos honom på landet och sedan han
omtalat sitt äfventyr i Skåne, ”men hur bar herrn sig åt
för att göra den där puffe-rten osynlig för alla utom för
majoren?”

”Ingenting var lättare,” svarade Blom, öppnade sin
byråklaff, pysslade i en låda och återvände därefter till mig,
sägande: ”Ni skall få genomleta hvarje tråd på min kropp
och dock inte finna den puffert ni söker, och likväl är den
så nära till hands, att jag nästan ögonblickligen kan sätta
den för pannan på er.’

”Kan ni gömma den i håret?” frågade jag, famlande
med min hand i hans långa, tjocka lockar.

Lars Blom skrattade och petade fram ur högra örat
något, som vid första påseendet liknade en liten fingertuta
af svart skinn, men som snart befanns vara af
kautschukshinna. Denna hinna satte Lars Blom för sin mun, blåste
uti den, fyllde den med luft och knöt sedan för det lilla
hålet, hvilket allt gick så hastigt, att jag, innan jag visste
ordet af, såg riktad mot mig en pjäs, som både till storlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free