- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
126

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satt som han var med att krångla sig uppför den höga
stentrappan, hvilken leder till porten på det enda boningshus
som finnes på Strömsborg. Detta hus ägdes den tiden, om
jag minnes rätt, af ett folk, som höll värdshus där om
sommaren, men mot hösten flyttade därifrån. För tillfället stod
det också öde, så när som på ett litet rum en trappa upp.
hvilket beboddes af den sjuka tvätterskan. Dahl letade sig
uppför en smal trappa, fann snart dörren till den sjukas
rum, steg in och tog plats vid den sjuksäng, till hvilken
han blifvit kallad. Sedan han suttit hos den sjuka ungefär
en halftimme, lämnade han henne, uppbyggd och resignerad,
såsom Dahl själf försäkrade.

Dahl, nedkommen på stentrappan, sökte drängen som
visat honom vägen, men återfann honom ej. Han sökte
honom på bryggan, vid båtarna, men förgäfves. Ovädret
tilltog alltmera, vinden tjöt i knutarna och huserade
er-barmligt i de redan plundrade lindarnas kronor. Dahl beslöt
gå omkring boningshuset för att söka karlen och hade
uppnått västra sidan däraf, då en bred ljusstrimma, som trängde
fram mellan en på glänt stående järndörr på nedra botten,
väckte hans uppmärksamhet. Genom stormen trodde han
sig höra ljudet af metaller som hamrades. Han närmade sig
dörren med tysta steg, och hans förvåning blef icke liten,
när han i en bod eller källarsval varseblef tre sämre klädda
karlar, hvilka, sittande på jordgolfvet omkring en hög al
silfverpjäser, sysselsatte sig med att hamra eller klämma
ihop desamma. Bland de tre trodde han sig igenkänna den
långe magre, som af drängen kallades för ”tigern” och
med hvars hufvud hans eget nyligen varit i beröring. Bland
de tre upptäckte han äfven drängen själf.

Det var alls icke svårt att finna, huru det hängde ihop
med det nattliga värf Dahl hade för sina ögon. Därtill kom.
att han nu erinrade sig hafva i tidningarna för de
föregående dagarna läst om en ovanligt stor och djärf inbrotts-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free