Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hällsklassen. Betagen af hennes ansikte och gestalt, stannar
han några sekunder orörlig och liksom förstenad. Men
stenen får snart lif, och vår hjälte hastar efter den unga
sköna, som till råga på behagen äfven har den mest
elastiska gång.
”Ack, förlåt, förlåt!” börjar han sitt samtal med henne.
”Mitt namn är Jonas Dugge, notarie i Svea hofrätt. Jag har
för länge sedan beslutit att gifta mig med den första kvinna
jag tycker om. Jag har icke sett er förrän nu, men jag
älskar er, och mitt beslut eller mitt öde måste uppfyllas . . .
Tillåt mig därför att med några ord af det djupaste allvar
”Min herre!” afbryter den unga flickan, ömsom
rodnande och bleknande, ”detta tilltal midt på gatan af en
okänd ... Jag ber er, lämna mig . . . lämna mig, i himlens
namn! ... Jag förstår inte, hur man kan . .
”Intagas och älska i en handvändning,” infaller Dugge.
”Ack, ni skulle förstå det, om ni kände min karaktär och
ert eget värde ... ni skulle ...”
”Ännu en gång, min herre, ber jag er låta mig gå i
fred ... Ni måtte väl se att ni . . .”
”Att jag har en bättre flicka framför mig . . . javisst,
ty i annat fall hade jag icke nalkats er på tio alnars
af-stånd . . . Jag känner hvarken ert namn eller er ställning
här i världen, men jag tar för gifvet, att ni är ogift . . .
Och skulle ni mot förmodan redan vara gift, lika godt, då
måste ni skiljas från er man, ty antingen jag eller ingen."
Den unga damen svarar ej vidare, utan påskyndar sina
steg mot Bergstrahlska huset och skyndar in i porten till
detta hus vid Stora Nygatan. Jonas Dugge följer med.
”Men, min Gud,” utbrister ånyo den unga damen, ”det
måtte väl aldrig vara er afsikt att följa ännu längre?”
”Jovisst,” svarar Dugge, ”att lämna er vid er port.
sedan jag sagt så mycket, vore en oartighet, som jag aldrig
skulle förlåta mig . . . Jag förmodar, att ni har en far eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
