- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
147

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den känslige Johannes upprördes af hennes lidande och
sade med sin mildaste ton: ”Förlåt att jag stör eder sorg,
men jag tror att Gud har skickat mig att trösta er, ty jag
gick ut utan att veta hvarför. Tillåt mig att bistå er!’

Den unga kvinnan reste sig upp, darrande i alla
lemmar lika mycket af nattkyla som af smärta, svepte sin schal
om sig så att ansiktet doldes, hvarefter hon satte sig stum
på grafstenen.

Emellertid hade Johannes fått se hennes ungdomliga
fägring, i sorgen och tårarna lik en ros i ett nattregn.
Hans deltagande ökades till innerlig oro, liksom hade hon
varit hans egen syster eller ännu närmare hans hjärta.

”Jag gissar,” sade han, ”att ni här har någon kär
anförvant under jorden, att ni därför glömt er kvar och
blifvit instängd mot er vilja. Jag kan skaffa nyckeln till
en gallerport, tillåt mig följa er hem!”

Hon suckade djupt och svarade: ”Ack, här är mitt
hem, här bor min mor ... låt mig stanna hos henne!”
”Sorgen efter en mor är så ren, att den kan lösas i
from undergifvenhet,” förklarade Johannes. ”Låt mig därför
följa er hem!”

”Jag har icke mera något hem på jorden!” svarade
hon. ”Jag är förskjuten af mina fosterföräldrar!”

Det gick ett styng genom Johannes’ hjärta, han
misstänkte att hon fallit djupt, men hennes ånger bevekte
honom genast. ”1 alla händelser går det icke an att ni dröjer
här,” yttrade han därför. ”Om ni ej genast vill återvända
till edra fosterföräldrar, så skall jag skaffa er en tjänligare
plats för tillfället och sedan göra allt för att försona er med
edra anhöriga.”

Som hon ofta hört honom predika, fattade hon genast
förtroende för honom, tog emot hans anbud och följde
honom till en gammal änka, som hyste en moderlig
välvilja för magister Johannes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free